[4] Utom just jag

(21:31)
När fan ska jag växa upp egentligen?
Jag har sagt länge att jag skulle vilja gå i/börja åttan.
Nu vet jag varför. Jag är mentalt 14 år. Jag är långt i från snart 17.
Jag är inte det.
Mina kompisar växer i kapp mig - en efter en.
Skaffar killar, festar, träffar folk, jobbar osv.
Jag är fast i min kropp som jag är alldeles för liten för.
Det känns som om det börjar fixa sig för alla. Utom just jag.
Jag känner liksom inget behov av något av det där nyssnämda.

Fast ibland, i och för sig, så är det precis allt det där som jag skulle vilja.
Men jag är inte van vid det, ingen har dragit med mig på något sånt där riktigt.
Men nu i helgen. Fest skulle det kunna bli, träffa folk skulle det kunna bli.
Men medicin finns det fan också. Så, nejnej. Inget drickande.

Jag hänger inte med.