Ord kan inte beskriva det.
Rörelser kan inte beskriva det.
Jag kan inte beskriva det.
Det närmaste som kan beskriva det är du.
Och du finns inte längre.
Även då jag inte förstår ett ord så är det det finaste jag någonsin har hört.
Även då jag är helt känslokall innan så är det ingenting som kan göra mig mer känslosam.
Även då jag är full av liv innan så är det ingenting som kan göra mig så tom.
Även då jag är helt hyper innan så är det ingenting som gör mig så lugn.
Nej, det går inte att beskriva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar