[10] "jag har verkligen inte lust att göra nåt alls"

(LÄS INTE. Jag bara klagar och tycker synd om mig själv)
(22:49)
Jag behöver någon.
Jag behöver någon som kan sitta uppe hela natten och prata om allt och ingenting. Då det bara flyter på och den verkligen lyssnar på mig. En som även behöver mig... jag kan inte skriva.
Jag har ett minimalistiskt ordförråd och ännu mindre bra saker att säga. Josse, ingen bryr sig. Ge upp och gå och gräv ned dig någon stans, för du har rätt, du behöver någon, eller något, men ingen har något att ge dig.
Jag känner mig så fruktansvärt jobbig. Jag vet att ingen vill sitta och läsa det här för jag vet att alla bara tycker att jag är en bortskämt skitunge som inte uppskattar sina vänner.
Men man får ha tider där allt bara känns skit. Och man får klaga. Speciellt när det är i ens egen underground blogg, det är inte mitt fel att ni läser. Jag skriver nu för jag är så äckligt trött på mig själv så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det är bra att skriva av sig säger ju massa folk, jag hoppas de ha rätt, även då det aldrig har fungerat för mig.
Mitt största problem är nog att jag egentligen inte har något problem och därför inte kan göra något åt saken.
Vad som är ett värre problem är att jag faktiskt har problem men vill inte erkänna det då de inte alls är stora och har någon betydelse i stora hemska världen.
En bra-kväll med bra-folk och massa onyttigheter skulle nog kunna locka iväg bekymren för ett tag. Vad som är haken på det är att jag har en äcklig mensverk som nog kommer hålla i sig i alla fall i morgon också, och på söndag åker jag till Sveg.

En sak som verkligen gör mig deprimerad är att jag har insett att halva fucking lovet har gått. Jag har varit till Sandviken en gång, Sundsvall en gång och så varit i Fias stuga. That's it. I minst två veckor har jag bara suttit hemma och gjort ingenting. Det värsta är att jag skämms över det. Det känns som att jag är mobbad och inte har några vänner medans jag ser en massa andra som festar, badar och leker. Jag är inte mobbad och jag har vänner. Jag skulle kunna skylla på vädret, det vore ju enkelt. Och det har jag gjort också, men jag är faktiskt inte så säker längre. Visst, lite mer skulle man nog gjort, badat och så... Ja, jo det beror nog faktiskt på vädret.

Jag längtar samtidigt till hösten. Ooh, how I love the autum. Höst är nog bäst. Jag är dum i huvet, jag har längtat så mycket efter sommaren, efter allt jag faktiskt skulle göra i sommar. Ingenting blev som ni redan vet av, än så länge. Men nu vill jag ha skola. Det är faktiskt jäkligt bra. För hur dåligt man än mår och då man bara vill sitta hemma och göra ingenting så går man till skolan och träffar folk. Och fy tusan så roligt jag har i skolan. Det blir ju att man gör mycket mer då också eftersom man träffar så mycket folk så man kan planera bättre och hitta på saker.
Samtidigt så vet jag att det inte alls kommer att bli så kul som jag tänker det, ingenting blir ju det. Massa läxor, tidiga mornar, nya lärare (Ingen Håkis?! *gråta*), projektarbete, ansvar, miljömöten vilket gör att jag missar saker.
Nä usch, jag citerar dig "jag har verkligen inte lust att göra nåt alls".

Ge mig något att se fram emot, som jag verkligen, verkligen kan längta till.