wow

Version 1

Tack internet-teknologin.
På en hundradels sekund for jag genom Sverige och ner till Göteborg och wow.
Konserten var underbar. Men inte bästa konserten, nej, ingen klår An Cafe. Inte än.

Jónsi var massa sött sminkad och hade häftigaste skorna. Hans engelska var till och med nästan sötare än Mikus. Men bara nästan.

Jag tog lite kort med. Jag måsta ju passa på när jag SATT längst fram. Jag är cool så jag fick sittplats.

De spelade massa bra låtar. 3 av mina 4 favoriter. Gobbledigook är inte alls en av mina favoritlåtar, men den var ruskigt bra i kväll. Alla trummor och alla klappande händer.

Við spilum endalaust
Hoppipolla
Inní mér syngur vitleysingur

Besviken blev jag dock när de inte spelade Glosóli som är första låten jag hörde med dem.

Nåja, nöjd och glad är jag med tanke på att jag inte betalade ett öre.


Version 2

Ni anar inte hur avundsjuk jag är på alla som var på wow medans jag satt här hemma febrig i mina myskläder, osminkad och äcklig invirad i mitt täcke framför datorn.

Bilden var suddig och ljudet var lite osyncat ibland.
Jag älskar trummor. Trummorna och klappningarna och stampningarna och skriken och allt. Här hemma kändes ju ingenting. Mer än gnagande avundsjuka i magen. Det finns inget mysigare än när man känner trummorna i kroppen och hjärtat så det nästan gör ont.

Jag hatar att bo här. Jag hatar att det är så långt till allt. Jag hatar att vara fattig.

Men någon gång skall jag också se dem.
På Island.

(Bilden var suddig, ja. Men det var mycket bättre filmat än jag hade trott)