We will be waiting for you

[19:58]
Hur kunde jag tro att jag hade tröttnat på An Cafe? Hur kunde jag sluta tro att deras texter skulle sluta betyda något för mig? Hur skulle jag kunna tro att jag inte längre gråter av att se Bou's sista live? Hur kunde jag glömma att Meguriaeta Kiseki alltid får mig att gråta när jag tänker på Bou? Hur skulle jag kunna tro att jag inte längre ler när jag tänker på hur knasig Miku är? Hur skulle jag kunna glömma hur spasmig jag blir när jag hittar nya bilder?
Hur kunde jag glömma dem i två månader?

Fan alltså.
Sigur Rós i all ära.
Underbara Håkan.
Lasse, åh, Lasse.
Men nej, ingenting klår An Cafe. Aldrig. Inte en chans.
Jag är så glad att jag hittade tillbaka till dem, för jag älskar att vara besatt.

Idag har det varit en mysdag. Mest tv och dataspel. Men jag var duktig och sprang lite med, men min hals dog pga "kylan" och den fuktiga luften.
Nu skall dagen piggas upp riktigt i alla fall. Och inte på vilket sätt som helst. Nej nej. Världens bästa Stina kommer nämligen!