Mitt öra mår inte bra.

Idag fick jag nog av töjningen som inte gick att få ut så jag tröck det hårdaste jag vågade och tillslut så flög den ut.
Men inte ensam. Ett hav med blod följde även med.
Det blödde i nästan två timmar och jag försökte stoppa det med tops, vattenpapper och pappersdukar och kådsalva.
Tillslut så gav jag upp och det verkar som att blodet också gjorde det för nu blöder det inte mer. Inte så det rinner ialla fall.

Becka är så rar och har hjälpt mig också. Eller hon har inte gjort så mycket egentligen men jag blev mycket lugnare ändå.
Nu har jag en 4 mm stav i och får börja om från början igen. Yay!
Men inga mer timglasformade pluggar för min del.

Om det här ordnar sig nu så ska jag ta ett till hål i örat själv fast jag inte får för mamma.
För om man töjer upp ca 9 mm, spräcker det och det läker igen så tror jag att det går bra med ett till hål också. Men det väntar jag med till om en vecka eller så.

Jag satt föresten i dag och joxade med snö vid töjningen efter jag hade försökt att få ur den men misslyckas första gången. Då tröck jag igenom en nål bara sådär. Knasig jag är, men det gick ju så lätt.
Efter ett tag insåg jag att nålen inte var steriliserad alls så jag tog ut den, sen vart det på helt fel ställe med.

Idag fyller bästaste Gabrielle 17 år också. Hihi. <3