"Det är bara en haj"

Idag när jag satt i soffan i Jennifers lägenhet blev jag så förbannad. Inte på Jennifer utan det vi såg på TVn. Hajar. De fångade hajar och drog upp dem i båtarna. Sen skar de av alla fenorna och släppte ner dem i vattnet igen.

Det är sånt som man hör om man aldrig lixom tar till sig för man kan inte förstå att något så otroligt jävla vansinnigt kan hända på riktigt. Att man kan göra en sådan sak.
De bara lämnade dem där i havet när de hade tagit det som de ville ha. Resten behövdes inte. En fisk utan fenor klarar sig inte speciellt länge. De drunknade eller förblödde.
Hur kan en människa göra något sådant? "Det är bara en fisk" kanske vissa säger.
Det är bara en fluga, de har inga känslor, de känner inte av att man rycker benen av dem.
Det är bara en fisk, de bryr sig inte om om de blir sprängda i bitar av en fyrverkeripjäs.
Det är bara en tvättbjörn, de gör ingenting om vi flår de levanade.
Det är bara en fucking djurplågare. Det gör inte ett jäkla piss om vi först skjuter dem i benen. Ett skott. Väntar. Ett till. Ett till. Ett till. Sedan armarna. Efter det skär vi dem i ryggen. Häller salt i såren. Så de får känna hur det är med salt (vatten) i sår. Efter det pressar vi ner fyrverkerier i magen på dem och tänder på så att magen exploderar. När det är klart och de knappt lever så lägger vi ut dem i skogen så att fåglarna får äta upp dem.
Så. Klart. Ungefär lika mycket lidande. Jag blir så jäkla förbannad att det inte finns ord. Djur har känslor. Fyfan vad världen är äcklig.

Och jag har nästan bestämmt mig för att bli vegitarian med. Jag vill verkligen. Men det skulle vara jobbigt. Fast jobbigt? Shit. jag skäms nästan över att säga det.