Jag vill att ni ska förstå mig

Om vi säger såhär.
Tänk er ett hotel. Ett stort och snyggt hotel. Med lyxig hotelfrukost och sånadär små söta flaskor med shampoo i duschen.
Tänk er att Japan är hotelet och den japanska musiken är frukosten. Där det finns lite gott och blandat, sånt där som man vanligtvis inte har hemma och inte hittar i affärerna.
Och så de små shampoo flaskorna som luktar ljuvligt och man brukar knycka med sig hem.
Tänk er att dem är som An Cafe.
Vad skulle ni säga om jag gav er allihopa ett liv på ett lyxhotel? Ni skulle tacka ja, eller hur? För ett liv på ett hotel skulle väl ingen tacka nej till?
Men hur speciellt skulle det bli i längden? Om alla bodde på hotel. Vem skulle tänka på att det var fantastiskt då?
Det skulle bli som allting annat.

Har ni tänkt på att det håller på att bli så? Japan och dess musik - An Cafe, Alice Nine, Dir en grey, Miyavi, Ayabie osv. Snart blir de precis lika som allt annat. Ingen tänker på hur speciella de är. För snart är de inte speciella.
Jag vill att de ska vara speciella. Jag vill uppskatta frukosten på hotel. Jag vill inte att världen ska försöra det.
Jag vill att ni ska förstå mig.