Björne, Hugo och Snigel

Stina och jag lekte i dag.
Det var roligt. Lika som Björn och att cykla.
Jag har blivit helt galen i att cykla.
Stina och jag har cyklat runt på ljusdal i dag.
Och så cyklade vi och hade pickenicke för vi fick mackor av hennes faster som jobbar på cafe minsann!
Sen cyklade vi hem till mig med.
En och en halv mil har vi då cyklat i dag. Mer kanske.
Och så har vi blivit bruna och brända.
NAJS!

Här hemma ritade vi som småbarn.
Det tycker vi är ett bra sätt att fördriva en lördag kväll med i stället för att festa.


Nu vet jag föresten vad det är som gör att jag får utslag. Det heter typ urakilockomocki. Ungefär. Jag minns inte riktigt. Men det kommer förmodligen att stanna i ett par veckor. Sisådär sex kanske.
Fast ingen läkare har sagt att det är det, det är bara mamma som har hittat det på internet och det stämmer exemplariskt.
Jobbigt är det ialla fall.

Bra:
Cykla
Svensk pop
Johan
Vädret
TV (Simpsons, Scrubs x2, Two and a half men x2, Talang, Kamikaze)
Nisse
Pengar

Dåligt:
Varmt
Pengar
Utslag
Såndärsommanintekansättafingretpå
Zara
Tallåsen
Håret

Jag är rädd. Mitt hjärta hoppar nästan till ibland. Eller det blir som om jag inte får någon luft. Fast det har bara hänt två gånger, jag hoppas att det inte blir nå mer.
Jag vill ha bort mina utslag, de är läskiga. Jag vill bli frisk nu med detsamma.
Jag kanske ska uppsöka läkare.

Johan vann inte ikväll. Jag blev ledsen och beskiven för jag smsade minsann två gånger!
Kanske jag ska sova nu snart.

(Och nu blev texten stor och det går inte att ändra tillbaka. Knasigt värre)

Om jag hade en bulle

Torsdagar är bästast.
Idag var den varmaste torsdagen i år med. Vi hade idrott ute. Hothot.
När jag kom hem gjorde jag det jag ska underhålla mig med under hela sommaren. Ingenting och sola.
Vilken dundersommar det kommer bli. NAAAT! Tänk om några skulle kunna tänka sig att stå ut att vara med mig...

Första doppet

Idag cyklade jag tillbaka till den underbara lilla stranden. Men inte ensam. Nej nej. I dag fick jag sällskap av Malin och Jennifer. Det var nästan skojpåmotorhoj. Fast jag aldrig har åkt det.
Och jag badade! Minsann!

När vi skulle hem så missade vi precis pappa så vi fick cykla in till ljusdal. Poj. Men massa träning fick vi ju.

Nu kommer massa bilder igen. Har kommit på att det är bättre att ladda upp bilder här än på bdb. Om det är lixom.. riktiga bilder.

Well, enjoy!

Cykla runt!

Sätt dig på en sadel cykla runt!
Med cykelhjälm på huvet inte dumt!
Lyssna för jag pratar inte strunt!
Så sätt dig på en sadel cykla runt!

Idag satte jag mig på sadeln och cyklade runt för Malin pratar inte strunt. Det är skojpåhoj att cykla runt. Cykelhjäm hade jag dock inte, men det har inte Malin heller så då är det okej.

Jag cyklade till en underbar strand utan några folk alls. Jag var där i nästan två timmar och fotade upp ett helt batteri och ca 400 bilder.

Här kommer några bilder.

Sakura

Kom kampsång

Det kommer bli en utav sommarplågorna.
Jag vet det.
Fan.
Den är för bra för att slösas bort som det.
Precis som An Cafe är för bra för att slösas bort åt alla folk som inte fattar hur bra de är.

Jag har egentligen för mycket för att skriva.
Jämt är det så. Jag borde sluta skiva så mycket.

Idag var jag ialla fall med min idol.
Vi åkte tandemcykel. Yäh yäh. Det är alltid roligt att se folks reaktioner för det är inte alltid man ser en lila tandemcykel i Ljusdal ska jag tala om för dig.
En pappa i en bil pekade och visade för sitt lilla barn. En hel minibuss åkte väldigt långsamt förbi och en kille sa "Öhöhöö, har ni en tvåcykel?" lite sådär elakt. Han fick svaret "öööhöhöhö".

Öhööö, nu ska jag städa eller något sådant roligt.

Jag vill bli frisk

Jag vill bli frisk någon gång. Det känns som om jag har varit sjuk i evigheter. Fast inte riktigt sjuk som förkyld och så, utan mer knas bara.

Jag vet inte riktigt när det började, men för ett par veckor sen fick jag nästan tinitus (pep i örat till och från i 3-4 dagar), sen var det det där med örat som sprack, nu kliar det överallt och jag får stora utslag, jag har fortfarande träningsvärk och nu är det nå knas med ögonen. Jag har fått en brun/röd prick vid irisen och så kliar det massor. Dessutom så har jag huvudvärk till och från och har pågått i jag vet inte hur länge.
En till liten skitsak som jag stör mig på är att jag har två blåsor på tungan och sår på läppen.

Nu känns det som om jag har feber också. I går frös jag som tusan. Nu är jag kokhet.
Jag blivit jätte paraniod och tror att jag ska dö eller få exem över hela kroppen och att mina ögon ska svälla upp så jag ser ut som ett monster.

Jag skulle vilja cykla till en stand med en filt och ligga där och lyssna på Lasse. Men ack, jag orkar inte.

"Är det sant"

"Är det sant? Är det verkligen sant?! Kan jag gå?" Sen tog jag ett litet glädjeskutt och glädjen försvann med detsamma i nedgången då jag kände att jag minsann fortfarande hade träningsverk kvar.

Men det har nog gått bort rejält mycket ikväll så mycket som vi har gått och dansat. Well, jag har dansat som jag alltid gör (står still med benen och vaggar runt med överkroppen), så det var ju inte så jobbigt men men.
Fetat oss med diverse har vi också gjort.
Det var nästan ett år sen bara vi fyra lekte sist. Det har jag saknat.

Nu ska jag nog kolla på någon film och sen sooooooova.

Idag cyklade jag på en tandemcykel

Heter det tandemcykel?
Det är Idol-Malin som har en sån cykel. (Jag borde inte kalla Malin för Idol-malin för då tror kanske folk att hon är med i Idol. Men då får ni tro det, fast så är det inte. För hon är bara min Idol.) Malin har massa roliga cyklar. En tandemcykel, en enhjuling och.. hm, ja det var ungefär allt. Men det räcker!
Det var skojskoj att cykla på den och en gubbe i en lastbil pekade på oss.

Nu sitter jag i den såkallade bibblan och har tråkigt. Vi hade ingen lektion i dag. Vi bara skulle till museét och kika på våran (tvåornas) utställning. Uj vad pinsamt. Sen gjorde jag nästan klart min vas och så nu har jag väntat i över en timme så nu är det bara mer än en timme kvar.

Kanske jag borde hitta på något annat att göra. Men jag vill inte gå för jag har sån träningsverk att det ser ut som jag har bajsat i byxan.
Ifall ni undrar varför jag inte åker hem så är det för att Gabrielle och jag ska gå och handla mat när hon har slutat för ikväll är det kalasis hos Gabrielle. I går bakade vi tårta. Yum yum.

Nä, nu skev jag massa mycket så nu ska jag kika om jag hittar någon rolig sida med An Cafe eller så.

baii

Hippien

ojoj. Nu har jag loggat in på bilddagboken och bajs vad mycket bilder jag har att kika på.
Jag tänker inte kolla på alla och ta bort ännu fler bevakare. Jag orkar verkligen inte lägga ner timmar på att kolla på massa bilder.

På skolan var det superkul - det var ju Torsdag - vi hade massa bild som vanligt och vi hittar alltid på något skoj då. Idag målade vi på skor och kläder bla. Och gjorde finfina huvudbonader.
Jag målade en hippie som rökte marajuiana.
Mina skor är inte heller helt fela. Idol-skor skulle man kunna kalla dem. LM.C, MUCC, AN CAFE och Malin står med. Malin skev autograf till och med.

Uh, nu ska jag kika i sisådär 15-20 bilddagböcker och sen skiter jag i resten.

Blä.

Nähäeru. Ingen bra titel i dag

I kväll var det en såndär nyappy moment. Hittade massa nya An Cafe bilder. Wee wee.
Jag måste hitta någon massa bra bild på Miku som jag ska rita i skolan. Egentligen borde jag variera mig, men jag skulle vilja bli nöjd med någon bild på honom först. Därför ska jag göra den i skolan så jag får hjälp av fröken fräken.
Det får nog bli en bild jag har ritat förut, för ungefär ett år sen. Skulle vara kul att se hur mycket man har förbättrats.

Jag har dragit ur internettsladden

Jag har inget internett för tillfället för jag vill inte sitta vid datorn hela dagarna. Nu sitter jag vid papis laptop.

Jag vill göra ett till hål i örat men jag vågar inte riktigt för jag vill inte att mamma ska bli jätteledsen på mig. Även då om jag - som jag sa förut - har töjt örat, spräckt det och det har läkt ihop igen. Det borde nog gå bra. Det värsta är ju om det skulle bli inflamerat eftersom jag tänkte göra det själv.

jaja, hej då.
Och föresten så är Malin min idol. Jag är hennes största fan-girl, men hon gillar det inte. (hihi)

Mjau

Idag har jag varit duktig. Jag har skrivit om vikingar och gjort halva min läslogg. Jag har till och med gjort en 50 talsmönster! Åh, jösses vad duktig jag är. Det är sjukt. Tänk att jag gjorde ett till slut. Efter ungefär 3 veckor. Kanske mer.

Mitt öra läker nu tror jag. Hoppas jag. Det är en liten varsårskorpeknöl där bakom. Uuu. Men förhoppningsvis blir det bra snart.

Mjau.

Ett år med An Cafe

Idag var det ett år sen jag började lyssna på An Cafe. Precis i dag.
Idag hörde jag Escapism och Super rabbit för första gången. Åh, vad underbart.
Jag minns att det var just de låtarna. Att jag hade sett dem på bilder kanske ett år innan men inte fattat om det var ett band eller vad det var. Och att man kunde googla dem eller kika på youtube hade jag ju ingen tanke på dum som jag var.
När jag fick hem de där två låtarna så blev jag först besviken. Men efter att ha lyssnat på dem några gånger och de blev bättre och bättre så blev jag fast.
Lite senare samma kväll ville jag veta allting om dem. Jag har knappt brytt mig om vad andra bands medlemmar heter innan och nu ville jag till och med veta vad som var deras favorit mat, färg, hur dreas familj såg ut, ålder - allt. Teruki var det namn som tog längast att lära mig, kanske en kväll eller så.
Bara någon dag senare skev jag ut de första bilderna på dem och satte upp på garderoben. Och nu har jag fullt med bilder, ramar och affisher.
Aldrig någonsin har jag gillat något band såhär mycket så här länge.
An Cafe slår allt. o(>v<)o

Dagen skall firas med tårta och "I <3 An Cafe" tröjan är på.

Jag vill att ni ska förstå mig

Om vi säger såhär.
Tänk er ett hotel. Ett stort och snyggt hotel. Med lyxig hotelfrukost och sånadär små söta flaskor med shampoo i duschen.
Tänk er att Japan är hotelet och den japanska musiken är frukosten. Där det finns lite gott och blandat, sånt där som man vanligtvis inte har hemma och inte hittar i affärerna.
Och så de små shampoo flaskorna som luktar ljuvligt och man brukar knycka med sig hem.
Tänk er att dem är som An Cafe.
Vad skulle ni säga om jag gav er allihopa ett liv på ett lyxhotel? Ni skulle tacka ja, eller hur? För ett liv på ett hotel skulle väl ingen tacka nej till?
Men hur speciellt skulle det bli i längden? Om alla bodde på hotel. Vem skulle tänka på att det var fantastiskt då?
Det skulle bli som allting annat.

Har ni tänkt på att det håller på att bli så? Japan och dess musik - An Cafe, Alice Nine, Dir en grey, Miyavi, Ayabie osv. Snart blir de precis lika som allt annat. Ingen tänker på hur speciella de är. För snart är de inte speciella.
Jag vill att de ska vara speciella. Jag vill uppskatta frukosten på hotel. Jag vill inte att världen ska försöra det.
Jag vill att ni ska förstå mig.

aj vill slip son

Hällau!
Tis najt aj häv spikt witt jännifär ån ämäsän, in täh fån änd ån billddagbocken. vi ar funni änd a bit kräjsi.

Naou aj äm gåing to slip.

aj lav miq änd johan.
järta.

Mitt öra mår inte bra.

Idag fick jag nog av töjningen som inte gick att få ut så jag tröck det hårdaste jag vågade och tillslut så flög den ut.
Men inte ensam. Ett hav med blod följde även med.
Det blödde i nästan två timmar och jag försökte stoppa det med tops, vattenpapper och pappersdukar och kådsalva.
Tillslut så gav jag upp och det verkar som att blodet också gjorde det för nu blöder det inte mer. Inte så det rinner ialla fall.

Becka är så rar och har hjälpt mig också. Eller hon har inte gjort så mycket egentligen men jag blev mycket lugnare ändå.
Nu har jag en 4 mm stav i och får börja om från början igen. Yay!
Men inga mer timglasformade pluggar för min del.

Om det här ordnar sig nu så ska jag ta ett till hål i örat själv fast jag inte får för mamma.
För om man töjer upp ca 9 mm, spräcker det och det läker igen så tror jag att det går bra med ett till hål också. Men det väntar jag med till om en vecka eller så.

Jag satt föresten i dag och joxade med snö vid töjningen efter jag hade försökt att få ur den men misslyckas första gången. Då tröck jag igenom en nål bara sådär. Knasig jag är, men det gick ju så lätt.
Efter ett tag insåg jag att nålen inte var steriliserad alls så jag tog ut den, sen vart det på helt fel ställe med.

Idag fyller bästaste Gabrielle 17 år också. Hihi. <3

Tänk om man bara kunde bestämma sig för att inte orka med personen
och sen strunta i den.

Idag var det skojpåhoj i skolan. Vi hade bara bild (som var inte roligt i sig) och satt och lekte ungefär hela tiden. Ialla fall på slutet. Vi skrattade så att jag nästan kissade i byxan.
Oj så roligt vi kan ha det. Folk trodde att vi var fulla. Poj, Connyponny.

I morgon har jag ingen skola. Ingen alls. Gabrielle fyller år och jag vill cykla.
Det kommer bli dåligt väder så jag tror att jag inte gör det.
Jag vet inte vad jag ska göra i stället.
Jag hatar att vara ensam. Samtidigt som jag älskar det.
Det beror lite på. Just nu vill jag inget hellre än att vara med någon.

Därför att du gör mig bara ledsen.
Jag vill hem och lyssna på LM.C.

Puss

Jag ska sluta

När jag kom hem ifrån Gävle i dag la jag mig ner i sängen och började läsa i min Japan-bok i stället för att göra min läxa och insåg hur fel jag är. Hur egentligen patetisk jag är. Jag borde sluta med allt sånt. Jag borde sluta tro att jag kan någonting överhuvud taget om Japan och allt som hör det till. Att jag tänker "åh, vad cool jag är som kan några ord och någon mening". Jag vill kunna mer. Men jag kan ju inte så jag förstår inte varför jag tror att jag kan något.

Jag borde sluta tro att jag kan någonting överhuvud taget.
Att mina bilder och bildtexter på bdb betyder mer än de gör. Att mina problem är så mycket värre än någon annans. Att jag behöver saker mer än andra.

Jag kanske inte borde lägga ut det här inlägget men jag gör det ändå.

Jag minns när jag var liten och sjuk. Mamma läste om Eddies hus vid havet. Det var egentligen inget riktigt hus utan bara en liten koja som han och Johanna har byggt. Men det spelar ingen roll om det bara var en koja. För det var som ett hus där de spenderade en massa tid. Det kändes stort för dem. Den låg vid havet.
Jag önskar att jag hade ett sånt hus. En liten koja att dela med någon. Dela någonting stort med någon. Någon jag brydde mig om och som brydde sig om mig.

nätter spenderade på tak med Håkan i öronen

Baaah! Jag borde inte sitta här så mycket som jag gör. Usch. Ungefär hela tiden jag är hemma sitter jag ju för tusan här.
Jag är supertrött med även då jag sov i 3 timmar när jag kom hem. I morgon är det NP i matte och jag måste få godkännt. Jag är för trött för att bry mig så jag pluggar inte. Ändå har vi nästan ingenting att göra till skolan. Jag måste sluta vara så lat.

Jag vill ha sommar och blåbärssoppa. Ljumma kvällar och mysiga solnedgångar. Dagg i gräset och tidiga mornar. Löv i vinden och midsommarafton. Skratt i natten och bad i vågor. Brända axlar och jordgubbar med mjölk och honung. Blåbär trädda på grässtrån och nätter spenderade på tak med Håkan i öronen. Smält choklad och tår i sanden. En bra bok och bruna ben.

Det känns som om jag ska göra mycket i sommar men ändå ingenting.
Jag ska volontärjobba på växhuset.
Jag ska kanske sommarjobba.
Jag ska leka i Gävle/Sandviken massa.
Jag ska kanske till E-tuna med Stinis.
Jag ska på cykelsemester med EMJ.
Jag ska på läger med PR.

Och det ska vara superbra väder för det har jag hört och bestämmt.

PR i växhuset

Jag har haft en superkul helg i växhuset med programrådsbarnen. Weee, vad jag tycker om dem och längtar massa till själva tinget. Även fast det kommer att vara superjobbigt.

Stinis sov här från fredag till lördag och så åkte vi till Bollnäs och så till Mohed där de hämtade upp oss.

Vi har pratat en massa om hur vi ska kunna förnbättra miljötinget det här året och massa sånt. Vad vi ska göra där, tröjorna osv. Sen har vi lärt känna varandra bättre eftersom vissa av oss hade inte ens träffas förut. Även då jag är supercool och kände nästan hälften sen innan. (De flesta andra var betydligt coolare. Men jag är ju nybörjare.)

Vi lekte massa med och jag gjorde illa mig på alla möjliga ställen.
"Jaha, då har du varit med om mycket då"
Citat av papi.

Men nu är mina fötter så äckliga - jag gick omkring i strumporna utomhus för jag fick en aj aj blåsa på tån från när vi gick i "bergen". Så de är alldeles smutsiga och aj aj. Sen är jag super trött för övrigt och vet egentligen inte vad mer jag ska skriva.

KAKA!

I'm emo and I feel

I dag hade jag form igen. Jag hatar form. Jag kan inte. Uj uj, om jag snart inte kommer på något mönster så kommer jag få IG på den här uppgiften.

Malin är cool och vet knappt vilka Jlo och Beyonce är. Allt hon bryr sig om är sin cykel och Doktor Kosmos. Hon tror även att jag kommer svälta ihjäl eftersom jag inte äter någon mat när det är äcklig vegetarisk. Men det kommer nog gå bra. Ibland kommer jag inhte vara vetetarian har jag bestämt mig för. För då kommer jag bli ännu smalare eftersom jag inte äter. Tjolahopp nu ska jag sluta prata om det.

I kväll kommer Stinis och leker och sover och i morgon åker vi till Söderhamn och leker med miljöbarn. Yähyäh!






I hate you
I love you
Because I'm an emokid and I feel

I ate dinner with the principal

Maybe it is cuz Becka started to write in english it felt right to.. suck jag kan inte.
Lika lite som jag kan hitta på ett 50-talsmönster.

Jaja, idag var det en stor dag för mig. Jag åt kött. Men det var inte därför den var stor utan för att jag åt middag med rektorn och tre av mina lärare och någon politiker. Och Jennifer. Jag sitter tydligen med i programrådet även i skolan. Vi pratade om lite allt möjligt. De pratade ju naturligtvis mest. Sen var det ialla fall dags för middagen.. eller lunchen. Men det var en tre rätters lunch. Först grönsaker. Typ melon, kikärtor och sånt och sen åt jag ett vegetariskt grillspett bestående av korn, squash och champinion. Faktiskt rätt gott. Sen glass med grädde och jordgubbar. yumyum. Fast inte glassen.

När jag kom hem var det dock inte lika god mat. Kryddbiffar eller vad tusan det var. Äckelpäckel ialla fall. Så mamma tvingade mig att äta kött. Usch, det känns redan fel.

Men nu har jag suttit bort ännu en kväll här framför så nu är det dags för att kika på medium och sen futurama och så sova! I morgon kommer älsklings stina och sover här. Vi har inte lekt på evigheter!

Puss i ljumsken!

Min första dag som vegetarian

Det känns faktiskt lite roligare att skriva nu när jag vet att lite folk ändå läser.

Idag har jag inte ätit kött på hela långa dagen. Knappt i går heller för den delen. Bara lite i en pirog eller vad det var.

Det känns ändå som om det går ganska bra. Än så länge har jag inte "behövt" äta någon äcklig vegetarisk mat. Dessutom så äter ju pappa också det så jag behöver ju inte laga maten själv. (Vilket han inte heller gör iofs) Så det känns bra.
Förutom när jag tänker på det jag går miste om. Kebab, köttfärsbiffar/sås... så jättemycket mer är det egentligen inte.. Eller jo, currykött. Och jag som hade sett fram emot att äta såndär Findus kyckling kolijox. Men icket! Dock tror jag inte att jag kommer klara det så länge. Och om jag nu beslutar mig för att bli vegetarian så kommer jag nog inte att vara det till 100%.

Men nu har jag suttit här alldeles för länge. Tiden bara rinner iväg framför datorn. I hate it.

Städa > kladdkaka > Futurama

Du var solskenet

I morgon är det en stor dag. Det är nämligen nationella prov dags. I matte. Jag ligger på IG i matte. Men klarar jag godkännt på det här provet så kommer jag få godkännt i slutbetyg och slipper läsa om A kusren i tvåan. Det vore ju skönt.
Ikväll ska jag inte plugga utan sova, rita, cykla och kanske logga in på msn för ovanlighetens skull.

Men nu väntar min första vegitariska måltid.
Adjös till sjöss!

"Det är bara en haj"

Idag när jag satt i soffan i Jennifers lägenhet blev jag så förbannad. Inte på Jennifer utan det vi såg på TVn. Hajar. De fångade hajar och drog upp dem i båtarna. Sen skar de av alla fenorna och släppte ner dem i vattnet igen.

Det är sånt som man hör om man aldrig lixom tar till sig för man kan inte förstå att något så otroligt jävla vansinnigt kan hända på riktigt. Att man kan göra en sådan sak.
De bara lämnade dem där i havet när de hade tagit det som de ville ha. Resten behövdes inte. En fisk utan fenor klarar sig inte speciellt länge. De drunknade eller förblödde.
Hur kan en människa göra något sådant? "Det är bara en fisk" kanske vissa säger.
Det är bara en fluga, de har inga känslor, de känner inte av att man rycker benen av dem.
Det är bara en fisk, de bryr sig inte om om de blir sprängda i bitar av en fyrverkeripjäs.
Det är bara en tvättbjörn, de gör ingenting om vi flår de levanade.
Det är bara en fucking djurplågare. Det gör inte ett jäkla piss om vi först skjuter dem i benen. Ett skott. Väntar. Ett till. Ett till. Ett till. Sedan armarna. Efter det skär vi dem i ryggen. Häller salt i såren. Så de får känna hur det är med salt (vatten) i sår. Efter det pressar vi ner fyrverkerier i magen på dem och tänder på så att magen exploderar. När det är klart och de knappt lever så lägger vi ut dem i skogen så att fåglarna får äta upp dem.
Så. Klart. Ungefär lika mycket lidande. Jag blir så jäkla förbannad att det inte finns ord. Djur har känslor. Fyfan vad världen är äcklig.

Och jag har nästan bestämmt mig för att bli vegitarian med. Jag vill verkligen. Men det skulle vara jobbigt. Fast jobbigt? Shit. jag skäms nästan över att säga det.

Vart fan är världen påväg?

Kanske är det jag som inte har hängt med tidigare, eller så är det så att det har hänt massa skitsaker i världen nu. Börjar hända. Kanske har det bara börjat.

Engla mördas och begravs av en lastbilschafför. En hel familj blir inlåst i sin egenkällare, av sin egen pappa. Mamman blir våldtagen av sin egen pappa. Barnen blir till av sin egen morfar. Det går ju inte ens ihop. Bör inte gå ihop. Ska inte behöva gå ihop. Tsunami. Självmordsbombare. Orkaner. Vulkaner. Mördare. Och nu senast läste jag om en trettonåring som har blivit knivhuggen. Alltså. Jag blir så arg och ledsen. Visst. Stormar, vågor och vulkaner går inte att göra något åt.
Men vem fan låser in någon i sin källare i 24 fucking år?! Och ingen normal går och hugger någon i ryggen, hur arg den än blir.

Tänk om alla kunde vara snälla mot varandra istället... Uppskatta varandra för den de är.

Stockholm

Sushi består mestadels av rå fisk. Rå fisk, ris och lite grönsaker. I fall ni inte visste det. Det visste jag. Jag åt det ändå. Och jag hatar fisk. Jag kväljs nästan av lukten ibland. Ändå åt jag. En hel tugga åt jag. Och tvingade mig att svälja.
Man är ju ingen japanfantast om man inte ens har smakat sushi. Kanske är man ingen japanfantast om man inte gillar sushi heller. Men i så fall så är jag inte en sån då. Det är jag nog föresten inte ändå. Jag gillar bara vissa saker av och med japan. Musiken i synnerlighet. Och allra mest An Cafe. Men det vet ni nog lika mycket som att sushi består utav rå fisk.




Vi gjorde naturligtvis mer saker i Stockholm än att bara sitta och käka sushi hela dagarna. Och tur var ju det för det hade nog inte varit så roligt i längden.

Första kvällen bjöd min rike bror mig på bio på filmstaden. Där har de 6 stycken olika salonger. Först köper man en biljett, eller i vårt fall två. Sen går man upp en trappa för att köpa godis i ett av de kanske 10 olika godis/popcornstånden. När det är klart så går man till den salong det står på sin biljett. I vårt fall stog det att vi skulle gå till salong 1. Det var nämligen där Iron Man visades. Utanför ingången stog det två vakter som tog emot biljetten och visade vart man skulle sitta. Där får man inte sätta sig vart man vill utan där det står på biljetten. Bror och jag fick plats uppe på balkongen. Näst längst fram. Framför oss satt ett kärt par och mös hela tiden vilket resulterades med att jag inte såg hela filmduken. Men det gick bra ändå och filmen var kanon.

På tal om Kanon så köpte jag en An Cafe tröja. Den var inte speciellt snygg alls och dyr med, men jag köpte den ändå. Den var så mysig och varm och när det var An Cafe så var det ingen tvekan om saken.
Just nu ligger jag på -380 kr. Åh, det är härligt att leva rikt fast man egentligen inte är det. Jag borde sluta. Verkligen.

Men eftersom jag är så fattig så är det ju tur att jag inte behövde köpa kameran för egna pengar, för vi köpte faktiskt, tro det eller ej, en ny kamera. Dock ingen systemkamera. Men det kommer nog så småning om det med.




Tja, vad gjorde vi mer? Fikade mycket, åt mat, sprang runt på stan och kikade på alla människor. En tant var speciellt rolig. Hon gick omkring och skek att vi var syndare. Till slut fick en fyllegubbe (tror han var det) nog av hennes kränkningar om att vi alla var syndare så han skek något i stil med "Ditt jävla fnask, gå och ställ dig där borta i hörnet för vi vill inte höra mer!".
En annan tant, en snäll och söt tant träffade vi på i kungsträdgården. Hon hade lite problem med att läsa och bad mig göra det åt henne. Hon ville ha någon mat med fisk och potatis men nuför tiden så finns det ju ingen potais utan bara ris och pasta. Det som gjorde henne så snäll var att hon gav mig en komlpimang för mitt hår. Ingen främmande på stan har någonsin gett mig en komplimang bara sådär. Jag blev så glad.



Sen var vi föresten in på medelhavsmusét en sväng med. Jag fick äntligen se en mumie! Jag var ju sjuk förut när vi skulle dit med estetiska. Men nu så har jag med sett en. Yäh!
Jag fattade inte då, och jag fattar det inte än - hur i allsin dar de kunde så mycket på den tiden. Att de fattade hur kroppen var uppbygd och kunde få fram medel som gör att kropparna har bevarats i över 4000 år. Tänk 4000 år. Och alla saker de gjorde. Byggde. Nä, jag kan verkligen inte förstå det. Jag som tyckte att det var länge sen för 100 år sen. Scheisse.

När vi kom hem var inte Nisse hemma. Det brukar han ju nästan aldrig vara iof och jag blev inte så orolig men gick som vanligt en sväng i skogen och ropade lite på honom. Hela kvällen gick och han syntes fortfarande inte till. Jag gick och la mig och vaknade. Ingen Nisse. Jag började tänka på hur det skulle bli om han inte kom tillbaka. Jag tvingade mig att låta bli. Men det var så svårt. Ni förstår inte hur mycket jag älskar honom. När jag gick och kollade för andra gången så möttes jag av en ivrig blick och ett mjam. Puss vad glad jag blev. ÄlsklingsNisse.

Snart kommer Gabrielle så vi ska leka. Två snart sjuttonåringar. Mamma skrattade åt mig när jag sa "Mm, ska vi leka?". Hon tycker det låter sött. Det gör faktiskt jag också.