fredag, maj 28, 2010
tisdag, augusti 19, 2008
Hej då
Nu.
Nu har jag skrivit 200 inlägg.
Hejdå.
Kanske jag kommer tillbaka med 200 till. Kanske mer ändå.
Men just nu känns det inte alls som det.
Blä på den här bloggen. Nu börjar jag om.
Nu har jag skrivit 200 inlägg.
Hejdå.
Kanske jag kommer tillbaka med 200 till. Kanske mer ändå.
Men just nu känns det inte alls som det.
Blä på den här bloggen. Nu börjar jag om.
.
hej och godkväll.
Nu tar jag nog farväl av denna blogg. Tack, ni få flitiga läsarna jag har, men nu får ni börja läsa min nya blogg i stället.
Jag tänker inte skriva ut adressen här, men den finns på bilddagboken. annars är det bara att fråga mig.
Nu tar jag nog farväl av denna blogg. Tack, ni få flitiga läsarna jag har, men nu får ni börja läsa min nya blogg i stället.
Jag tänker inte skriva ut adressen här, men den finns på bilddagboken. annars är det bara att fråga mig.
måndag, augusti 18, 2008
.
Bortskämda snorunge, klart du inte får kameran.
Vem får en födelsedagspresent för ca 10 000?
Men jag vill ju så gärna.
Mamma har ju sagt att jag ska få en.
Jag borde få en.
Men tänk om jag inte får en.
Tänk om de inte ens nämner det.
Vad ska jag göra då?
Hur ska jag reagera då?
Vem får en födelsedagspresent för ca 10 000?
Men jag vill ju så gärna.
Mamma har ju sagt att jag ska få en.
Jag borde få en.
Men tänk om jag inte får en.
Tänk om de inte ens nämner det.
Vad ska jag göra då?
Hur ska jag reagera då?
.
Baaaaaaaah!
Jag måste få en systemkamera!
Jag är olidligt nervös nu. Det blir bara värre och värre ju längre tid som går.
Ju mindre tid det är kvar till min födelsedag.
Alltså.
Snälla mamma, snälla gud, snälla pappa, snälla vem som helst. Låt mig få en nu då.
Åh.
Jag håller på för fullt att skaffa mig en ny blogg. Jag gillar inte den här sidan, jag gillar inte min blogg.
Men tillsvidare får ni nöja er med den här. Tills jag har fixat till och förstått mig på den andra lite bättre.
Jag är ju inte direkt duktig på ... datorer och allt som hör det till. Inte nya saker.
Jag måste få en systemkamera!
Jag är olidligt nervös nu. Det blir bara värre och värre ju längre tid som går.
Ju mindre tid det är kvar till min födelsedag.
Alltså.
Snälla mamma, snälla gud, snälla pappa, snälla vem som helst. Låt mig få en nu då.
Åh.
Jag håller på för fullt att skaffa mig en ny blogg. Jag gillar inte den här sidan, jag gillar inte min blogg.
Men tillsvidare får ni nöja er med den här. Tills jag har fixat till och förstått mig på den andra lite bättre.
Jag är ju inte direkt duktig på ... datorer och allt som hör det till. Inte nya saker.
.
[09:57]
(jag måste göra något åt mina rubriker)
Fyra dagar kvar.
Jag kommer inte få någon systemkamera.
Jag känner det på mig.
Men jag vill så gärna ha en.
(jag måste göra något åt mina rubriker)
Fyra dagar kvar.
Jag kommer inte få någon systemkamera.
Jag känner det på mig.
Men jag vill så gärna ha en.
söndag, augusti 17, 2008
.
02:03:45 timmar, minuter och sekunder i telefon med Jennifer.
Åh, så bra hon är.
Jag började till och med att gråta.
Nu mår jag bättre och lyssnar på bramusik. Lite sån där tokig. Drängarna och sånt. Det är ju sån musik man blir glad av.
Jag menar. Tänk alla deppisar som lyssnar på Håkan, Kent, Broder Daniel och sånt. Visst, de är bra, men man blir ju liksom lite depp av det.
Börja lyssna på Drängarna och Magnus Uggla och sånt för tusiken!
Åh, så bra hon är.
Jag började till och med att gråta.
Nu mår jag bättre och lyssnar på bramusik. Lite sån där tokig. Drängarna och sånt. Det är ju sån musik man blir glad av.
Jag menar. Tänk alla deppisar som lyssnar på Håkan, Kent, Broder Daniel och sånt. Visst, de är bra, men man blir ju liksom lite depp av det.
Börja lyssna på Drängarna och Magnus Uggla och sånt för tusiken!
.
[18:21]
Blä. Jag hatar när man har varit borta och haft folk omkring sig och åkt massa tåg och lekt och haft sig och sen kommer man hem.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till här hemma. Och ingen bra musik har jag heller.
Jag lyssnar på Gyllene Tider - Ljudet av ett annat hjärta om och om igen för det finns inget annat jag gillar för stunden, ungefär.
Jag borde städa.
Blä. Jag hatar när man har varit borta och haft folk omkring sig och åkt massa tåg och lekt och haft sig och sen kommer man hem.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till här hemma. Och ingen bra musik har jag heller.
Jag lyssnar på Gyllene Tider - Ljudet av ett annat hjärta om och om igen för det finns inget annat jag gillar för stunden, ungefär.
Jag borde städa.
lördag, augusti 16, 2008
Just passing by
[23:31]
Nu är jag hemma igen, efter 6 timmars resande.
Mamma och jag har nu insett hur sjukt det är att jag ska åka till Mora 1-2 gånger i månaden nu i höst. Över dan liksom. Det är som att säga "ahmen hejdå, då mamma, då åker jag ner till Eskilstuna och äter middag med Kicki (gudmor) och kommer hem i kväll!". Det tar till och med en timme mindre.
Jag skulle kunna åka ner till Stockholm på två timmar kortare.
Hur som helst så har allt varit bra. Förutom den långa resan.
Och att jag har varit sjukt trött. Min sömn de senaste dagarna har varit väldigt knasig. I fredags gick jag upp klockan 5 på morgonen och i natt somnade jag vid 3-4. Fast det var ganska jobbigt och snett att sova i soffan med skägglurken reggae hännes i knät så jag sov lite dåligt. Sen la jag mig på riktigt i sängen. Alltså, när själva Miljötinget är så kommer jag ju behöva sova sådär knasigt två nätter + en bra.
Jag är kom med i "nöjes-gruppen" med Stinis, Bögis och Perry. Värsta bästa. Jeje!
I mora kollade vi på skolan vi ska vara på, cyklade trampcyklar (såndär "furhjuling"), badade (kul som fasiken! Isak har sina hemliga små knep om hur man gör det att gå fort i rutschkanan så vi nästan flög ner. Ojoj så roligt!), grillade, lekte, pratade, sov, planerade och åkte hem.
Men nu är jag så trött och knäpp av att ha åkt så mycket tåg. Jag sitter still men ändå så flyger jag omkring känns det som. Som om jag åker i rutschkanan.
Så nu är det nog dags för mig att säga god natt och kolla på lite filmis.
Nu är jag hemma igen, efter 6 timmars resande.
Mamma och jag har nu insett hur sjukt det är att jag ska åka till Mora 1-2 gånger i månaden nu i höst. Över dan liksom. Det är som att säga "ahmen hejdå, då mamma, då åker jag ner till Eskilstuna och äter middag med Kicki (gudmor) och kommer hem i kväll!". Det tar till och med en timme mindre.
Jag skulle kunna åka ner till Stockholm på två timmar kortare.
Hur som helst så har allt varit bra. Förutom den långa resan.
Och att jag har varit sjukt trött. Min sömn de senaste dagarna har varit väldigt knasig. I fredags gick jag upp klockan 5 på morgonen och i natt somnade jag vid 3-4. Fast det var ganska jobbigt och snett att sova i soffan med skägglurken reggae hännes i knät så jag sov lite dåligt. Sen la jag mig på riktigt i sängen. Alltså, när själva Miljötinget är så kommer jag ju behöva sova sådär knasigt två nätter + en bra.
Jag är kom med i "nöjes-gruppen" med Stinis, Bögis och Perry. Värsta bästa. Jeje!
I mora kollade vi på skolan vi ska vara på, cyklade trampcyklar (såndär "furhjuling"), badade (kul som fasiken! Isak har sina hemliga små knep om hur man gör det att gå fort i rutschkanan så vi nästan flög ner. Ojoj så roligt!), grillade, lekte, pratade, sov, planerade och åkte hem.
Men nu är jag så trött och knäpp av att ha åkt så mycket tåg. Jag sitter still men ändå så flyger jag omkring känns det som. Som om jag åker i rutschkanan.
Så nu är det nog dags för mig att säga god natt och kolla på lite filmis.
torsdag, augusti 14, 2008
.
hahahahahhaaa!
Jag färgade håret i dag och tänkte att jag även skulle passa på att färga ögonbrynen (med samma färg, även då jag vet att man inte ska göra det) och de blev mööörka. Lol.
Håret blev också för mörkt i hårbotten.
Men värre problem finns ju.
Nu skall jag fortsätta kika på Sagan om Ändringen (<3)> Packa klart > Äta > Åka till Stinis > Leka > Sova tidigt > gå upp klockan 5 > Åka till Mora.
Jag färgade håret i dag och tänkte att jag även skulle passa på att färga ögonbrynen (med samma färg, även då jag vet att man inte ska göra det) och de blev mööörka. Lol.
Håret blev också för mörkt i hårbotten.
Men värre problem finns ju.
Nu skall jag fortsätta kika på Sagan om Ändringen (<3)> Packa klart > Äta > Åka till Stinis > Leka > Sova tidigt > gå upp klockan 5 > Åka till Mora.
She is the woman you'll never get
Nu är jag äntligen klar.
Men jag vet fortfarande inte om jag borde ladda upp bilderna.
Dessutom så har jag insett att Killingspree på bdb har väldigt liknande bilder, så jag kommer väl få en massa skit för det med även då jag inte alls tänkte på det när jag tog bilderna.
Jag lägger upp dem hur som helst. Var så god att skratta.
(Jennifer är i alla fall en väldigt bra modell. Puss)
Men jag vet fortfarande inte om jag borde ladda upp bilderna.
Dessutom så har jag insett att Killingspree på bdb har väldigt liknande bilder, så jag kommer väl få en massa skit för det med även då jag inte alls tänkte på det när jag tog bilderna.
Jag lägger upp dem hur som helst. Var så god att skratta.
(Jennifer är i alla fall en väldigt bra modell. Puss)
To be used and then disposed of
Det blev som jag trodde, självklart.
Jag satt uppe till klockan två i natt och redigerade bilder. Bilder som ingen kommer att uppskatta.
Men det spelar inte så stor roll ändå, för jag tar/redigerar dem inte för andras skull. Vad som gör mig arg och upprörd är att folk på bilddagboken som är "kända" kan ladda upp vad skit som helst och få huuuuur många kommentarer som helst medan om jag lägger upp en (nu låter det som om jag tror att jag är bäst i världen, men det vet både ni och jag inte är sant) ändå ganska bra bild så kommenterar typ en två personer.
Men som sagt, jag gör det mest för min egen skull. Dock vore det ju roligt med lite respons på bilder som inte är på mig. Det är dem som får mest kommentarer. DET är också konstigt. Varför kommenterar folk en halvful tjej?
Jag hade ändå trevligt i natt, redigerade med lite hjälp från Jennifer och lyssnade på de bästa låtarna från -99. Ohyeah!
Och;
aj
aj
aj
Jag satt uppe till klockan två i natt och redigerade bilder. Bilder som ingen kommer att uppskatta.
Men det spelar inte så stor roll ändå, för jag tar/redigerar dem inte för andras skull. Vad som gör mig arg och upprörd är att folk på bilddagboken som är "kända" kan ladda upp vad skit som helst och få huuuuur många kommentarer som helst medan om jag lägger upp en (nu låter det som om jag tror att jag är bäst i världen, men det vet både ni och jag inte är sant) ändå ganska bra bild så kommenterar typ en två personer.
Men som sagt, jag gör det mest för min egen skull. Dock vore det ju roligt med lite respons på bilder som inte är på mig. Det är dem som får mest kommentarer. DET är också konstigt. Varför kommenterar folk en halvful tjej?
Jag hade ändå trevligt i natt, redigerade med lite hjälp från Jennifer och lyssnade på de bästa låtarna från -99. Ohyeah!
Och;
aj
aj
aj
onsdag, augusti 13, 2008
Haunted house make a secret
Nu är jag hemma igen.
Även
nervositeten
saknaden
längtan
ensamheten
gnaget
i min mage är hemma igen.
Jag har varit i Nor med Jennifer och sovit i ett spökhus.
Vi har legat ute i natten på en filt och kollat på stjärnfallen och lyssnat på underbara Sigur. Ára bátur gjorde sig så himla bra den natten (låten som skall spelas på min begravning, jaow).
Vi har gått runt i huset och spelat på några av alla de dragspelen som fanns där, kollat på gamla grejer, lekt flickor med skägg, lekt på stranden, lekt med Molly. Lekt och lekt och lekt som om det inte fanns några dåliga tider. Vi har även spelat spel och umgåts med hennes föräldrar och morfar.
Det är knepigt. Jag har träffat hennes familj två gånger och ändå så är det den familjen jag trvis bäst med av alla mina vänners.
- Wierd.
- Word.
Sommaren blev som ni vet inte som jag hade tänkt den. Men det här som avslut gjorde den inte så tokig ändå. Det här är en av de bästa sakerna jag har gjort i sommar.
Jag har försökt leka lite fotograf också, jag kanske är nöjd med någon bild. Men jag vet inte... ska jag lägga upp bilderna?
Jag har drabbats av en känsla där det bara känns som att folk skrattar åt mina bilder och texter.
På bilddagboken och här. Jag vill snart inte skriva blogg heller.
Fan.
(Hur många är ni försesten som läser? 5? 6? 10? Lämna gärna en kommentar och låt mig veta.)
Ni kanske undrar föresten om det hände något med tanke på att vi sov i ett spökhus. Det hände ingenting. Tråkigt. Molly såg någonting i hallen som hon satt och kollade på och följde med blicken, rakt i tomma intet. Helen hörde en gammal radio med kvinnor som pratade på natten och vattendunken blev tom två gånger utan att vi tog vatten ur den och utan att den läckte.
Men jag vet inte. Det finns väl någon lokisk förklaring.
Ingenting hände i huset när vi sov där i alla fall. Tråkigt som sagt var.
Även
nervositeten
saknaden
längtan
ensamheten
gnaget
i min mage är hemma igen.
Jag har varit i Nor med Jennifer och sovit i ett spökhus.
Vi har legat ute i natten på en filt och kollat på stjärnfallen och lyssnat på underbara Sigur. Ára bátur gjorde sig så himla bra den natten (låten som skall spelas på min begravning, jaow).
Vi har gått runt i huset och spelat på några av alla de dragspelen som fanns där, kollat på gamla grejer, lekt flickor med skägg, lekt på stranden, lekt med Molly. Lekt och lekt och lekt som om det inte fanns några dåliga tider. Vi har även spelat spel och umgåts med hennes föräldrar och morfar.
Det är knepigt. Jag har träffat hennes familj två gånger och ändå så är det den familjen jag trvis bäst med av alla mina vänners.
- Wierd.
- Word.
Sommaren blev som ni vet inte som jag hade tänkt den. Men det här som avslut gjorde den inte så tokig ändå. Det här är en av de bästa sakerna jag har gjort i sommar.
Jag har försökt leka lite fotograf också, jag kanske är nöjd med någon bild. Men jag vet inte... ska jag lägga upp bilderna?
Jag har drabbats av en känsla där det bara känns som att folk skrattar åt mina bilder och texter.
På bilddagboken och här. Jag vill snart inte skriva blogg heller.
Fan.
(Hur många är ni försesten som läser? 5? 6? 10? Lämna gärna en kommentar och låt mig veta.)
Ni kanske undrar föresten om det hände något med tanke på att vi sov i ett spökhus. Det hände ingenting. Tråkigt. Molly såg någonting i hallen som hon satt och kollade på och följde med blicken, rakt i tomma intet. Helen hörde en gammal radio med kvinnor som pratade på natten och vattendunken blev tom två gånger utan att vi tog vatten ur den och utan att den läckte.
Men jag vet inte. Det finns väl någon lokisk förklaring.
Ingenting hände i huset när vi sov där i alla fall. Tråkigt som sagt var.
måndag, augusti 11, 2008
.
Hahahhaah!
Det ringde nyss och jag hade bestämt mig för att inte svara om det inte var mamma eller Gabrielle.
Det var nå knäppt nummer och jag svarade ändå. Fast lite fel, med ett "hejdå" lyfte jag luren.
Den märkliga människan som ringde lydde och la på.
(jag överlevde)
Det ringde nyss och jag hade bestämt mig för att inte svara om det inte var mamma eller Gabrielle.
Det var nå knäppt nummer och jag svarade ändå. Fast lite fel, med ett "hejdå" lyfte jag luren.
Den märkliga människan som ringde lydde och la på.
(jag överlevde)
söndag, augusti 10, 2008
What I've become
(23:23)
Medans jag satt här i min ensamhet och lyssnade på såndär bra musik och regnet började falla sakta, sakta från himlen och smattra tyst, tyst genom min såndär braiga musik mot fönstret.
Fönstret med ett ljus tänt. Det som jag måste släcka när Nisse hoppar upp för att äta på min växt och sen bli nedsprutad med vatten.
Då jag satt här och egentligen borde gå och lägga mig tidigt för en gångs skull, sagt till alla på msn att jag ska gå, men stannade ändå.
Då insåg jag att jag inte är jag längre.
Jag har försvunnit. En liten bit i taget. Så det blev sådär omärkbart. Att jag på något sätt växte med det.
Jag lyssnar inte på An Cafe längre (jag vet, jag skrev för bara någon vecka sen att jag hade hittat tillbaka till dem, men så var nog inte fallet denna gång), inte MUCC eller LM.C. Jag köper inte Hello Kitty saker längre. Bryr mig inte om det, tänker inte på det.
Jag bryr mig inte om Japan längre. Det vore coolt att åka till Tokyo och Harajuku, men inte mer än så. De är inte så snygga. Verkligen inte. Det känns lite som om jag ljuger för mig själv, och er nu. Jag vet inte. Kanske allt inte är borta, men det är på väg.
Jag köper inte samma kläder som jag gjorde förut. Jag sminkar mig inte på samma sätt som förut. Mitt hår är inte längre mörkbrunt. Det är ljusbrunt. Lite mer sol och bad i hav så skulle man kunna kalla det blont.
Förut kunde folk kalla mig emo. Det är skrattretande.
Ni vet det där jag skrev om att rulla sig i lera och duscha och paljetter och glitter och sånt. Kanske inte, men det gjorde jag i alla fall. Att jag skulle välja vilken skit jag skulle rulla mig i efter det. Jag tror att jag har börjat rulla runt i en annan lerpöl nu. En som jag inte har varit i förut.
Den här pölen känns ganska ren.
Det är skönt.
Det är så jobbigt att bli skitig.
21/6
" Det känns som mycket av mig har försvunnit.
Tänk er att ni har badat i ett gyttjebad och sen rullat er i fjädrar, pärlor, paljetter och andra fina saker. + Massa skit som också fastnat i leran. Sen går ni och duschar av er allt för att göra samma sak om igen, men i en annan grop. Så känns det för mig nu. Jag står i duschen och vet inte vilken skit jag ska rulla mig i. Så just nu är jag alldeles ren och tom. Naken.
Som att få börja om på nytt. Ja, det är skönt."
Medans jag satt här i min ensamhet och lyssnade på såndär bra musik och regnet började falla sakta, sakta från himlen och smattra tyst, tyst genom min såndär braiga musik mot fönstret.
Fönstret med ett ljus tänt. Det som jag måste släcka när Nisse hoppar upp för att äta på min växt och sen bli nedsprutad med vatten.
Då jag satt här och egentligen borde gå och lägga mig tidigt för en gångs skull, sagt till alla på msn att jag ska gå, men stannade ändå.
Då insåg jag att jag inte är jag längre.
Jag har försvunnit. En liten bit i taget. Så det blev sådär omärkbart. Att jag på något sätt växte med det.
Jag lyssnar inte på An Cafe längre (jag vet, jag skrev för bara någon vecka sen att jag hade hittat tillbaka till dem, men så var nog inte fallet denna gång), inte MUCC eller LM.C. Jag köper inte Hello Kitty saker längre. Bryr mig inte om det, tänker inte på det.
Jag bryr mig inte om Japan längre. Det vore coolt att åka till Tokyo och Harajuku, men inte mer än så. De är inte så snygga. Verkligen inte. Det känns lite som om jag ljuger för mig själv, och er nu. Jag vet inte. Kanske allt inte är borta, men det är på väg.
Jag köper inte samma kläder som jag gjorde förut. Jag sminkar mig inte på samma sätt som förut. Mitt hår är inte längre mörkbrunt. Det är ljusbrunt. Lite mer sol och bad i hav så skulle man kunna kalla det blont.
Förut kunde folk kalla mig emo. Det är skrattretande.
Ni vet det där jag skrev om att rulla sig i lera och duscha och paljetter och glitter och sånt. Kanske inte, men det gjorde jag i alla fall. Att jag skulle välja vilken skit jag skulle rulla mig i efter det. Jag tror att jag har börjat rulla runt i en annan lerpöl nu. En som jag inte har varit i förut.
Den här pölen känns ganska ren.
Det är skönt.
Det är så jobbigt att bli skitig.
21/6
" Det känns som mycket av mig har försvunnit.
Tänk er att ni har badat i ett gyttjebad och sen rullat er i fjädrar, pärlor, paljetter och andra fina saker. + Massa skit som också fastnat i leran. Sen går ni och duschar av er allt för att göra samma sak om igen, men i en annan grop. Så känns det för mig nu. Jag står i duschen och vet inte vilken skit jag ska rulla mig i. Så just nu är jag alldeles ren och tom. Naken.
Som att få börja om på nytt. Ja, det är skönt."
lördag, augusti 09, 2008
Until we destroy everything
Sigur Rós bara växer och växer
och växer
och växer
och växer
Jag gillar dem bara mer och mer
och mer
och mer
och mer
Ni förstår inte.
Jag erkänner;
An Cafe - släng er i väggen.
Alla andra - släng er i väggen.
Nej, ingenting är bättre.
Det sjuka är att de är så annorlunda. (och så finfinfinfinfina)
Och att jag gillar det.
Men det är väl så det är,
gillar man någonting så bryr man sig inte om att det är annorlunda.
Jag har fått ett nytt minneskort till mobilen i dag. 4 gb. Så hej! musik.
Sen skall jag beställa kläder för 1500 kr. Så hejdå! pengar.
och växer
och växer
och växer
Jag gillar dem bara mer och mer
och mer
och mer
och mer
Ni förstår inte.
Jag erkänner;
An Cafe - släng er i väggen.
Alla andra - släng er i väggen.
Nej, ingenting är bättre.
Det sjuka är att de är så annorlunda. (och så finfinfinfinfina)
Och att jag gillar det.
Men det är väl så det är,
gillar man någonting så bryr man sig inte om att det är annorlunda.
Jag har fått ett nytt minneskort till mobilen i dag. 4 gb. Så hej! musik.
Sen skall jag beställa kläder för 1500 kr. Så hejdå! pengar.
fredag, augusti 08, 2008
wow
Version 1
Tack internet-teknologin.
På en hundradels sekund for jag genom Sverige och ner till Göteborg och wow.
Konserten var underbar. Men inte bästa konserten, nej, ingen klår An Cafe. Inte än.
Jónsi var massa sött sminkad och hade häftigaste skorna. Hans engelska var till och med nästan sötare än Mikus. Men bara nästan.
Jag tog lite kort med. Jag måsta ju passa på när jag SATT längst fram. Jag är cool så jag fick sittplats.
De spelade massa bra låtar. 3 av mina 4 favoriter. Gobbledigook är inte alls en av mina favoritlåtar, men den var ruskigt bra i kväll. Alla trummor och alla klappande händer.
Við spilum endalaust
Hoppipolla
Inní mér syngur vitleysingur
Besviken blev jag dock när de inte spelade Glosóli som är första låten jag hörde med dem.
Nåja, nöjd och glad är jag med tanke på att jag inte betalade ett öre.
Version 2
Ni anar inte hur avundsjuk jag är på alla som var på wow medans jag satt här hemma febrig i mina myskläder, osminkad och äcklig invirad i mitt täcke framför datorn.
Bilden var suddig och ljudet var lite osyncat ibland.
Jag älskar trummor. Trummorna och klappningarna och stampningarna och skriken och allt. Här hemma kändes ju ingenting. Mer än gnagande avundsjuka i magen. Det finns inget mysigare än när man känner trummorna i kroppen och hjärtat så det nästan gör ont.
Jag hatar att bo här. Jag hatar att det är så långt till allt. Jag hatar att vara fattig.
Men någon gång skall jag också se dem.
På Island.
(Bilden var suddig, ja. Men det var mycket bättre filmat än jag hade trott)
Tack internet-teknologin.
På en hundradels sekund for jag genom Sverige och ner till Göteborg och wow.
Konserten var underbar. Men inte bästa konserten, nej, ingen klår An Cafe. Inte än.
Jónsi var massa sött sminkad och hade häftigaste skorna. Hans engelska var till och med nästan sötare än Mikus. Men bara nästan.
Jag tog lite kort med. Jag måsta ju passa på när jag SATT längst fram. Jag är cool så jag fick sittplats.
De spelade massa bra låtar. 3 av mina 4 favoriter. Gobbledigook är inte alls en av mina favoritlåtar, men den var ruskigt bra i kväll. Alla trummor och alla klappande händer.
Við spilum endalaust
Hoppipolla
Inní mér syngur vitleysingur
Besviken blev jag dock när de inte spelade Glosóli som är första låten jag hörde med dem.
Nåja, nöjd och glad är jag med tanke på att jag inte betalade ett öre.
Version 2
Ni anar inte hur avundsjuk jag är på alla som var på wow medans jag satt här hemma febrig i mina myskläder, osminkad och äcklig invirad i mitt täcke framför datorn.
Bilden var suddig och ljudet var lite osyncat ibland.
Jag älskar trummor. Trummorna och klappningarna och stampningarna och skriken och allt. Här hemma kändes ju ingenting. Mer än gnagande avundsjuka i magen. Det finns inget mysigare än när man känner trummorna i kroppen och hjärtat så det nästan gör ont.
Jag hatar att bo här. Jag hatar att det är så långt till allt. Jag hatar att vara fattig.
Men någon gång skall jag också se dem.
På Island.
(Bilden var suddig, ja. Men det var mycket bättre filmat än jag hade trott)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
