Det är inte ofta hon ger sig på kameran. Men i dag gjorde hon minsan det.
Så roligt tycker hon att det är att jag syr. Och det är ju alltid kul att göra någon annan glad.
När man inte gör sig själv det, menar jag.
I och för sig. Till en början var jag också peppad och längtade efter resultatet.
Efter att ha hållit på i ca två timmar då det tog mycket längre tid än jag förutspått och var betydligt krångligare blev jag arg. Riktigt damp-arg. Men jag kunde ju inte slå till mammas antika symaskin så jag tog mig i skinnet eller hur det talesättet nu lyder och fortsatte.
Men roligt var det inte. Omkretsen runt kjolen mätte jag till ca 5-7 meter. Fattar ni hur långt det är att klippa/nåla/sy? Det tar sin lilla tid kan jag tala om. Dessutom när den var dubbel.
Dock var inte innerkjolen lika veckad. Den var kanske 2 meter.
Efter ungefär en halv dag med utbrott och lite hjälp av mamma var äntligen kjolen klar.
Och den blev inte ens bra. Suck. Jag är verkligen fascinerad av alla Lolitas. Hur skjuttsingen klarar de av att sy klänningarna?
Nåja. Det är ju ialla fall ett sätt att underhålla sig med de här trista dagarna.
Jag vill inte ha mer regn. Det är inte ett dugg mysigt längre. Jag blir till och med så uttråkad att jag inte tycker om någon musik längre. Det finns ingen låt som jag tycker är bra.
Och det finns ingenting som jag vill göra. Leka med någon kompis eller så. Inte ens kolla på film. Bara Lost vill jag se. Men nu har jag äntligen kollat klart på säsong 4 så nu finns det inget mer att se.
I morgon är jag ensam hemma ialla fall. Det ska bli skönt tror jag.
Då ska jag försöka se till att fota lite. Det har jag inte gjort på ett tag och det är faktiskt en sak som jag verkligen gillar att göra. Spelar ingen roll om bilderna blir bra. I just love to do it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar