Ninja dödad

Buh. Jag dog i dag.
Det var en hemsk känsla som man verkligen inte upplever varje dag.
Såhär gick den hemska tragedin till. Jennifer, Malin, Emma och jag satt som vanligt i matsalen då vi såg den fruktade Lars (som vi äntligen listade ut vem det var) sitta en bit bort. Malin tog ett fast grepp om sin kniv och satt på helspänn. Ingenting hände. Efter ett tag kom Kalle med hatten. Två mot en! Jag hade tidigare sett ett svärd i hans väska och varnade Malin. Vi skyndade ut och in i skolan för att smida en plan. Jennifer och jag blev superninjor och gick ut gömda bakom ett paraply. Emma gick lite före för att hålla vakt då hon plötsligt såg dem komma. Adrenalinet pumpade och svetten rann. Superninjan Jennifer och superninjan jag sprang och satte oss på huk bakom en buske. Nu var han nära och vi fattade ett svårt beslut; stanna eller döda. Vi valde döda, vilket vi senare fick ångra. Vi gick smygande bakom det svarta paraplyt och närmade oss offret. När vi var bara någon meter ifrån upptäckte Kalle oss och svingade sitt svärd. Vilken fight! Jennifer och jag tog skydd bakom vår sköld men det hjälpte inte, hans svärd var för långt och plötsligt låg vi där döda i en snöhög full av blod. Det var ruskigt värre.
Nu får jag inte vara med förrens i Juni. Buhu. Men godis ska jag ha för mitt tappra mod!

Jag måste också tala om att vi såg en postgubbe tömma en brevlåda i dag. Det var det första gången jag såg. Åh, vilken upplevelserik dag!